Rättvisan har segrat och en perfect world

.
.

Det som är så fiffigt med bloggning, facebook eller andra sociala medier är att man kan skapa sig den verklighet som man själv vill leva i, helt utan att ljuga eller på annat sätt fara med osanningar. Man friserar helt enkelt sin tillvaro en smula.

Vi vill tex inte vara rynkiga och fula.

Skall vi visa bilder på oss själva tar vi 50 bilder, för att sedan välja ut den som är mest fördelaktig. Vi nöjer oss inte med det utan redigerar sedan bilden ytterligare i datorn tills vi alla ser ut som babystjärtar i fejan (ok, lite överdrivet kanske, men nästan i alla fall)! Vi vill vara fantastiska husmödrar som lagar fantastisk nyttig och underbart god mat till våra familjer varje dag. Därför fotar vi och berättar om våra kulinariska utsvävningar emellanåt, men berättar aldrig om de 5 av 7 dagarna i veckan när det serveras falukorv eller Mamma Scans köttbullar. Vi vill också leva spännande liv och vara intressanta personer, därför visar vi gärna veckans highlights och berättar lite hemlighetsfullt om spännande projekt och arbeten som är på gång (det passar på pricken in på mig i alla fall).

Sedan är det det där med hemmet.

Visst önskar vi alla att vi alltid hade det rent och snyggt och "var sak på sin plats" hemma. Vi vill gärna omge oss med idel vackra miljöer och saker, så vi fotar rätt och slätt det hörnet hemma som för tillfället uppfyller dessa kriterier, och sedan klipper vi helt sonika bort det som inte passar in. Samma sak ute vi fotar mysiga hörn av trädgården men undviker att visa störande delar av omgivningen.

Låt mig ge er ett exempel.

Jag älskar att bo på landet och skulle helst av allt vilja bo här ute på udden helt utan grannar. Ni som inte har åkt båt förbi vårt hus (eller varit hemma hos) tänker er säkert att vi bor ganska ostört och ensamma här ute längst ut på Udden, eftersom jag brukar visa bilder som dessa.

Ja det ser ju trevligt ut och det är ju så man önskar att det vore.

Men som sagt är allt inte alltid som det verkar vara...

För ca 1,5 år sedan förändrades plötsligt vårt paradis,

på låt oss säga, ett minst sagt ofördelaktigt sätt...

I gäststugan, där vi tidigare tittade ut på en vacker vattenspegel, är det numer en...

VÄGG!!!

Trodde ni inte va?!

Varför skriver jag då om detta just nu? Jo, vi överklagade naturligtvis bygglovet, och

igår kom det brev som vi väntat på i 1,5 år.

"Länstyrelsen bifaller överklagandet av Byggnadsnämndens beslut och bygglovet upphävs "

Jippi, rättvisa har skipats och en stor sten har fallit från våra hjärtan!

(Jag vill inte gå in på detaljer, men jag vill tillägga att vi under resans gång, utan framsteg, gjort flera försök att kompromissa med våra grannar)

Helena

.

.

.