.
Tänk vad tiden går fort, i racerfart faktiskt!
Tycker inte det var länge sedan den här lilla (stora) tjejen och hennes storasyster blev en del av mitt liv och jag försökte som en galning att bli accepterad. Många äppelkakor bakade jag och många lustiga frisyrer fick jag stå ut med när vi lekte frisör. Nu är de två stora vackra damer, då var de små söta tjejer som jag med lätthet vände uppochned på när vi busade.10 minuter tog det att locka hela håret på minstingen, det gör det inte idag kan jag lova...
Tjejerna är min dotters storasystrar och världens gulligaste styvbarn,
eller skall man säga bonusbarn eller något annat kanske? Jag tycker att alla olika namn som finns på barn och föräldrar i nybildade familjer är konstiga. Styvmor (!) vad är det, en styv rackare eller? Ännu värre blir det med bonus-mamma-pappa-mormor eller farfar. Vadå bonus, det kan väl omöjligt vara en bonus att ens mamma och pappa skiljer sig och man får en massa andra mammor, pappor och löst folk i sitt liv! Det är ju självklart att skiljsmässa ibland är den enda utvägen och att det i vissa fall är det absolut bästa för alla inblandade parter, men att prata om bonusförälder känns helt åt pepparn. Bonusbarn då? Nja, låter konstigt tycker jag, skaffa en få fler på köpet liksom.
Jag dissar även låtsasmamma och extramamma. Att vara ny kvinna, i en familj där det redan finns barn är inte alltid så lätt. Det tar ett bra tag innan alla familjemedlemar hittar sina nya roller och innan man vet vad som förväntas av en. Men att kliva in i en ny familjekonstellation och tro att man skall vara någon typ av prefixmamma kan aldrig bli bra. Barnen har (i de flesta fall) redan en mamma och behöver inte en till. Man får helt enkelt skaffa sig en helt egen och annan roll i deras liv!
Hoppsan "got a bit carried away" där när jag faktiskt egentligen hade tänkt att skriva om hur stora tjejerna blivit och hur praktiskt det är med tre tjejer med samma storlek i en och samma familj! Vi är nästan lika långa alla tre, kivas ibland om vem som växt om vem (jag växer dock inte annat än på bredden nu för tiden) och vem som för stunden är längst. Lika stora fötter har vi också, då menar jag verkligen stora, 39-40, men vi är långa också 170 + några cm över havet (varierar med dagsformen)!
Vi kanske inte har exakt samma klädsmak men många plagg kan vi låna av varandra. Min nya snygga, supersköna tunika från ChillNorway (finns bland annat på Tullhuset) sitter precis lika snyggt på 14-åringen som på mig som snart fyller 40! Herre Gud är jag så gammal?! Kändes konstigt att
skriva det (alltså siffran 40), som om jag skrev om någon annan...
Måste bara visa er denna bild också. När jag fotade Lillans syrra där uppe, ropade Lillan nerifrån och undrade vad vi gjorde. Jag ropade tillbaka att jag bara skulle fota syrran, och att vi kommer snart. Det blev tyst, och när vi gick ned några minuter senare, har lillan arrangerat sina hästar i trappan och står och fotar dem med min Iphone!!! Jag skojar inte bilden är helt autentisk och helt oarrangerad. Hon var så koncentrerad och lämnade inget åt slumpen!
Det var det, nu skall jag jobba på "min grej"!
Kram Helena
..
.
4 kommentarer:
ha ha, underbart att Lillan gör precis som mamma, stylar o fotar!! som sagt, barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör! :)
ang bonus situationen, så ser jag faktiskt det just då, en bonus. mina barn har fått två extra människor i sitt liv, som bryr sig om o älskar dom, som finns där för dom, på ett helt annat sätt än vänner o bekanta till familjen. Kanske är det dom, som barnen kommer ha lättare att vända sig till, den dagen det kommer saker de inte riktigt vill prata med mamma o pappa om, vem vet. Jag ser det, o är helt säker på att barnen oxå gör det, som två extra föräldrar, som inte ersätter någon, utan bara är en riktig bonus. Sen att en skiljsmässa inte är något man önskar något barn att behöva vara med om, men ibland finns det något gott med det oxå!
kram,
Malin
Vilken suuuperfin tjej i sååå snygga kläder!!! Som en älva!!!
Kraaaaaaaaaaaam aka
Hej!
Vilket fint hus ni har :)
Måste hålla med Anonym ang bonus-grejen. Jag ser min lilla bonusson som ett extra plus i mitt liv, och som en bonus som kom när jag och hans pappa träffades. Han har sin mamma det vet både han och jag, men för mig kändes det som en självklar roll att vara en mamma-profil framför en kompis-variant. Man väljer som du säger vilken roll man tar när man träder in i en ny familjekonstellation och hela situationen är svår och ofta känslig för alla parter, men det kändes naturligt att behandla honom som om han vore mitt eget barn för på ett sätt blir han det, likaså att jag blir en till förälder för honom.
Jag har även haft tur att ha bra föräldrar som tagit honom till sitt hjärta och behandlar honom som sitt eget barnbarn, han har tyvärr brist på varan av mor/far-föräldrar och man märker att han växer och blir mer självsäker när han har människor omkring honom som älskar och finns där för honom.
En separation är alltid slitsam, precis som det är att stiga in som bonusmamma och bli en del av karusellen men jag tror att är det rätt kan det leda till någonting väldigt bra också :-)
Nu fastnade jag också i detta men det är intressant hur man ser på det, ofta har alla något att säga om saken.. Men ja, ja identifierar mig nog lite som bonusmamma men plastmamma är inte mycket att hänga i julgran :)
Ha det gott! Kram
Hej, kan bara instämma med både Mimmi och Malin ovan,båda mina har fått bonusvuxna i sina liv, och jag ser detta verkligen som en BONUS för dem, och ser att de också tar det så. Visserligen trist när man inte får sitt förhållande att funka, men får försöka hitta det possitiva i det hela också, det blir ju till vad man vill...kramiz och ha en bra dag.
Skicka en kommentar