9 december 2012

Mellan hopp och förtvivlan




Hej på er,
 
 
det var länge sedan, nästan två veckor tror jag. Jag kände idag att jag måste ge ett litet "ljud" ifrån mig till er, så att ni inte tror att jag gått och dött eller något. Det har bara varit så himla jobbigt den sista tiden. Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan (ta det rätt nu är ni snälla). Känner mig helt färdig och ännu är det inte slut på det hela...
 
 
Minns ni hur det var när man var sisådär en 15 år. Då, när ens hjärta i hemlighet bankade sådär vansinnigt hårt för någon tonårsfjunig kille med hockeyfrilla och en röst som inte bar ända fram. Minns ni hur man drömde om honom dag och natt, hur intensivt man kände att allt skulle bli bra och rosaskimrande bara han såg mig? Bara han blev min...  Minns ni den där känslan av att livet står och faller med den där killen? Så känner jag nu.
 
 
För att ni inte skall fokusera på fel saker när ni läser detta, måste jag nämna några saker innan jag kommer till kärnan.
 
 
Jag är fantastiskt glad och stolt och tacksam för min fantastiska familj, min underbara dotter, min älskade M och det faktum att vi alla mår bra och är friska, så vitt vi vet. Jag känner mig också priviligerad som får bo här på Udden i det här fina huset med den här storslagna utsikten. Det är heller inte alla som i sitt liv får rita och bygga ett alldeles eget hus i fjällen. Jag får det, och är otroligt glad och tacksam också över den möjligheten. Dessvärre är jag inte så komplett som människa, att jag kan leva helt utan fler drömmar och ytterligare önskningar.

 
 
 
Det enda som räknas egentligen. 
 
 
Har hon blivit helt galen tänker ni nu, men nej det har jag inte, jag har bara blivit kär. Jag är helt kär i det där huset i stan. Kan inte tänka på något annat. Det gör ont i bröstet när jag inser att det finns en risk att det inte blir vårt till slut i alla fall. Det är mitt drömhus och jag vet att världen kommer att bli rosaskimrande bara det blir vårt! Vi har inte sålt Udden ännu och tiden börjar rinna ut...
 
 
Jag har inte förmått mig att skriva något här på bloggen under de senaste veckorna. Vet inte vad jag skall skriva, känner ingen motivation och inspiration. Har svårt att fokusera på annat än husaffärer.


Nu vet ni hur det ligger till, även om jag inte kan gå in på några detaljer. Kanske kommer jag att känna ett sug efter att blogga imorgon igen, kanske inte, vi får se.
 
 
Kram Helena
 
 
 
 

16 kommentarer:

Victoria Glosemeyer sa...

Lycka till med husaffärerna! Och jag förstår dig till fullo! Även om man vet vad som är det viktigaste i Livet så slutar man ju inte att drömma!
Hoppas din dröm slår in!

A House With A View sa...

Klart det är trist när saker och ting drar ut på tiden och ingenting blir riktigt klart... Jag håller tummarna för att det blir husköp, huset i stan är to die for:))) Men Helena, ursäkta dig inte på din egen blogg, de människor som väljer att fokusera på fel saker och tolka dig negativt gör det oavsett vad du skriver:) Bloggtroll finns det gott om tyvärr...

Stöööörsta kraaaaaaaaaaaaamen aka

Nina sa...

Åhh, jag hoppas att det går bra med husförsäljning så att ni kan köpa drömhuset. Håller tummarna så HÅRT det går!

Victoria - Elvira Spekulerar sa...

Åh, jag håller både tummar och tår för att ni ska få ert hus sålt så att du får ditt drömhus till slut.

Lycka till av hela mitt hjärta.

Kramar Victoria

Lisa sa...

Lycka till, håller tummarna för dig. Man kan väl inte sluta drömma o längta bara för att man har det bra?
Stor kram
Lisa

♥ Fyra årstider sa...

Men vännen, hoppas det löser sig! Jag vill med att du ska blogga från det där huset.

Kram Lotta

Queen of Kammebornia sa...

Lycka till!

Anonym sa...

Härligt att få läsa några rader från dig, började bli orolig att du skulle sluta blogga (gör inte det!!!). Jag håller också mina tummar för allt jag är värd och hoppas du får flytta in i och inreda det fina huset som du drömmer om.

Kram från Anna i Skåne

Milla sa...

Du beskriver en situation som jag tror de flesta av oss hamnar i då och då. Oavsett om det gäller husköp eller något annat som påverkar ens liv. Det är drömmar och passion på något vis, underbart men samtidigt smärtsamt när det tar ett sådant tag om tillvaron. Som man kanske inte räknat med. Det är klart att man känna det nästan skämsigt, när man har det så bra ändå, men alla lever vi i vår egen verklighet - man kan inte alltid tänka på alla andras. Då lever man lite farligt... KRAM Milla

Anonym sa...

Jag håller tummarna!!!

Kastrullresan/Eva sa...

Har funderat en del på hur det går för er. Håller verkligen tummarna för att allt går i lås. Jag förstår verkligen känslan av att fastna så totalt för ett hus och jag förstår också vad det är i just "det" huset som du fastnade för.

Weronica - Living by W/Days and Weekends sa...

Heja! Hoppas att allt går bra.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Anonym sa...

Hej
Hoppas att huset i stan kan bli erat.Förstår att du längtar till stan,fast du bor fint nu .Jag bor också på landet men längtar ibland in till centrum.
Man måste få ha drömmar ,annar lever man ju inte.
Kan ni inte ta budet som ni fick?
Svårt är det att sälja dyra hus,man blir liksom fast i huset.

Lycka till nu och jag håller tummar för er.

Lotta

Kicki i Åre sa...

Åh jag förstår precis hur ni känner er. Var tokkär i ett hus i Sthlm som vi förlorade budgivningen på, hade väldigt svårt att släppa det, hade ju liksom redan flyttat in...
Men men det brukar bli bra tillslut ändå och jag håller tummarna för att er dröm blir sann.

Stor kram och kul med blogginlägg igen! :)

Related Posts with Thumbnails