9 december 2011

Välgörenhet och återvinning

.
.
Nej, men nu måste jag bara få komma här med ett litet förtydligande. Det är inte alltid rätt budskap framgår och man är tillräckligt tydlig som bloggare. Det här känns bara så angeläget att jag måste få er uppmärksamhet en liten stund.



Alltså, i mitt inlägg om Lillans nya skor, skrev jag att jag inte "går igång" på dyra märkeskläder till barn. Det innebär alltså att jag väldigt väldigt sällan köper märkeskläder till henne, vilket alltså resulterar i att jag har ganska få sådana plagg i lådan i förrådet som jag skrev om!


Jag skrev att jag var för snål för att skänka till välgörenhet (men så knasigt det lät) och med det menade jag att det bär mig emot att lämna tex en av de få fina klänningar som jag köpt för kanske många hundra kronor, till tex Myrorna (där en liten del kommer till de behövande och resten går till löner, lokaler och administration. Det känns liksom, men oj den här måste jag spara - den som var så dyr! Däremot har jag inga som helst problem med att lämna det som jag tycker är mer vanliga kläder till organisationer som ger bort själva kläderna till behövande barn.

 
Jag skrev att jag tycker att det är pinsamt att sälja kläderna, vilket innebär just det ni nu skriver i kommentarsfältet om, att folk skall tycka att vi som har det så bra borde väl kunna ge bort sakerna till dem som bättre behöver dem. Jag både säljer och köper gärna möbler, prylar och allt möjligt annat på tex Blocket, men just barnkläder tycker jag är lite känsligt av någon anledning.

 
Dessutom har jag givit bort massor med barnkläder till kompisar som blivit mammor (både ensamstående och par), och de lite dyrare märkeskläderna är för tillfället utlånade. Så jag tror att jag dragit ett par strån till stacken vad gäller både återvinning och välgörenhet.

 
Vad gäller välgörenhet i allmänhet kan jag bara säga, trots att jag verkligen inte behöver det, att där har jag inget dåligt samvete överhuvud taget!


 
Tack för att ni tog er tid att läsa detta!


Helena
.
.
.


7 kommentarer:

H`s enkla vardag sa...

Hej Helena! Jag behövde inget förtydligande från dig! Jag förstår precis vad du menar. Jag köper inte heller mycket märkeskläder till min tjej, känns rätt onädigt när de växer ur dem så snabbt. Jag lämnar inte heller så ofta till välgörenhet av samma anledning som du, däremot ger jag gärna bort kläder till bekanta eller bekantas bekanta. Jag tycker att det känns mycket bättre att man vet vart kläderna tar vägen, än att man lämnar till någon instans som tjänar en massa pengar på kläderna och inte kommer dit de behövs. Tack för en mycket trevlig blogg! Har du ångrat dig än, att du slutade på sjukan? Hälsningar Helena

Bromans Bravader sa...

Förstår precis vad du menar =) Är lite lika själv med alla barnkläder vi har här.

Fin blogg du har, hittade precis hit, men kommer nog tillbaka =)
Ha en härlig kväll
Jannike

Anonym sa...

Bra att du förtydligade dig lite! För jag förstod inte alls hur du resonerade. Men pinsamt att sälja tycker jag sannerligen INTE. De enda märkesbarnplagg jag köper är från Pop, med BRA andrahandsvärde. Säljer ofta av på Tradera, och sponsrar så sätt nya inköp. Vi har det bra ställt, inga mijonärer direkt. Vad gäller reda pengar på banken iaf! Dessutom kommer ju plaggen till användning, BRA plagg som andra barn kan få glädje av. Familjer som kanske inte har pengarna att köpa ex. Pop kläder nya.

Jag skänker oxå till välgörenhet, då åtminstone något av det ska väl komma till nytta för de behövande? Vore lite väl cyniskt att tänka annat?

Jag säljer även mina egna märkeskläder, ex OM kläder på Tradera. Det gör att jag med bättre samvete (ang. familjens ekonomi) kan unna mig något nytt plagg ibland. Man BLIR smått förfasad över ex HoP´s blogg, där det inte finns någon hejd öht på konsumtionen. Varav 99% är dyra märken till hela familjen!

Skönt att kunna gilla fina saker, och unna sig ibland. Men ha perspektiv. Visst, man vill kanske ha den speciella looken, men det räcker så gott med någon enstaka dyrgrip, med billigare alternativ som det finns gott om, kompletterar man det dyra. Och det blir minst lika fint. Speciellt med egenhändigt ommålade saker (inredning, inte kläder=) och arvegods. Det blir mycket mer personligt.

Ursäkta långt inlägg från lilla mig. Förstår att det kan vara svårt att få fram rätt budskap alla gånger på sin blogg. Men vi gillar ju din!

Kram/ Greta

Anonym sa...

Hej igen! Förlåt, jag läste slarvigt, det lät som att du sparade alla kläder på hög... vilket man såklart får göra om man vill! Vet bara så många som skulle bli överlyckliga för tillskott till sina barns garderober. Ge till myrorna, stadsmissionen, och dyl. De har ibland insamlingar till projekt som går raka vägen till utsatta barnfamiljer. (i alla fall i stockholm).

Anonym sa...

...och jag sparar såklart också extra fina/speciella kläder som barnen växt ur!! :-)

lottasworld.blogg.se sa...

Håller med dig fullständigt! Jag kan nog säga att jag är precis likadan... och är helt nöjd med det. Det får man vara så länge man har förståndet i behåll och inte blivit omyndigförklarad ;) Ha nu en fin helg :)

Brunkullan med Mosipperötter sa...

Jag behövde inget förtydligande. Är lika själv. Spar och spar, men inser tillslut att vem spar jag för egentligen?
Sen har jag ju mina favvisar. Ofta PoP som jag vill spara till barnbarn (eller bara för att man har speciella minnen av kläderna).
Sen har jag ju sparat första kläderna hem från BB. Kläderna från Dopfesten och första skorna mm.

HM, Lindex osv har jag inte några svårigheter att sälja på loppis eller ge bort till vänner.
De fina kläderna lånar jag KANSKE ut, men bara till dem jag vet är rädd om dem och tvättar dem rätt osv. De finaste får ligga kvar i lådan i förrådet! Och ibland tar jag faktiskt upp dem och tittar på dem bara för att:)

Kram Susanne

Related Posts with Thumbnails