Skaplig födelsedagspresent från hjärtat!

.
.
.

Det är bara att inse att man inte är någon ungdom längre, men 40 år känns rätt coolt ändå tycker jag.

40 år av framgång och misslyckanden, glädje och sorg. Lite klokare och lite mer förståndig för varje år. Tänk om man hade vetat allt som man vet i dag när man var ung, vad annorlunda man hade levt och vad mycket man hade missat... De finns nog en mening med att

inte vara så förståndig i 20 års åldern...

Hur firar man då sin födelsedag nr 40? Att vi skulle resa bort det hade vi bestämt för länge sedan, och allt lutade åt Mallis och Palma där vi stortrivdes i höstas, men se M är en överraskningarnas man. För en tid sedan ringde han hem från jobbet och sa -Nu vet jag vart vi skall åka, vi skall inte till Palma,
 vi skall åka till New York!


Så lagom till sommaren, tar min älskade M med mig till "The city that newer sleeps"
för en hel veckas härlig semester på tu man hand.
Åh vad jag älskar sådana här "små"
överraskningar!

När jag var 19 år, var jag i NYC i hela 24 timmar, men M säger att det inte räknas...

Så man får väl se det som första gången för mig... Kollade runt med vänner för att höra vart man skall "hänga" och det är tydligen nedre delen av Manhattan, söder om Central park, som är "the place to be". Marlene tipsade om SoHo och Tribeca, New York veteranen Anne-Margrete tyckte SoHo, Mid town och 5th Avenu, Linda tyckte också Mid Town. Vi valde ett hotell i Chelsea nära 5th Avenu precis

mellan Mid town och SoHo, kompromiss kan man väl säga!

Hotellet

Tänk vad coolt att sitta och äta "frullebulle" på den fräcka terassen!

 I´m in, so to say!!!

Fluffig stor säng, det gillar vi! Nu finns förstås risken att bilden är tagen med vidvinkelobjektiv och att rummet i själva verket är mycket mycket mindre, men vad gör väl det,

vi vill ju ändå vara näääära varandra!!!

Skavsåren som jag lär få av att trippa runt på Manhattan i klackskor får jag väl pyssla om i det här sköna marmorbadrummet! Vi ser väl det fint ut?! Japp, jag har bestämt mig, jag kommer att trivas där

både med och utan skavsår...

Boutique Hotel kallas det, vad det nu innebär...

Åh, vad jag ser fram emot det!

Men nu skall inte jag gå omkring här uppe i fjällen och längta efter något som kommer längre fram. Jag tror att vi alla gör det (längtar alltså) lite för ofta och lite för mycket, istället för att leva i och älska nuet strävar vi bara på mot nya mål längre fram...

Nu skall i alla fall jag njuta av den här lilla stunden som jag har framför mig,

när jag skall göra... precis ingenting!

KRAM

.

.

.