Första spadtagen i Lofsdalen

 

 

 

Go´morron!

 

 

 

Gaaah, nu blev det sådär långt mellan inläggen igen, men jag hinner inte riktigt med bloggen just nu. Och i ärlighetens namn har jag inte haft så mycket att visa heller, så det var bra med det!

 

 

Hur som helst kanske ni nu tycker att att jag är en tråkis som när jag för en gångs skull gör ett inlägg blir det på en jordhög och lite slangar. Men ni förstår mina vänner detta är stort, eller det är väldigt stort för mig i alla fall, för vårt bygge i Lofsdalen har äntligen dragit i gång!!!

 

 

Vi köpte tomten för ganska precis 5 år sedan och efter år av planeringar, drömmar och vandringar på den där plätten uppe på fjället, så är vi äntligen där, nu bygger vi!

 

 

 

 

 

 

Låter kanske som en väl uttjatad klyscha, men för oss är det faktiskt inte bara målet i sig med ett färdigt hus (vi har ju redan ett där uppe), som är glädjen, utan faktiskt hela vägen dit. För första och kanske enda gången i mitt liv har jag fått rita, inreda och skapa ett hem helt och hållet själv. Allt har vi gjort själva, varenda millimeter av huset är noga uttänkt och har en mening. Sådant tar tid och måste få ta tid! Hela processen fram till nu har varit fantastiskt rolig och M och jag har sakta men säkert skapat ett hus som är så mycket vi att det nästan gör ont! 

 

 

Vi har plockat godbitar från inredningsmagasin, nätet och resor. Vi har åkt omkring i fjällvärlden och smygtittat in i mängder av hus och oftast kommit fram till vad vi absolut inte vill ha. Vi har gjort ritningar på allt från "fjällhotell" (innan vi insåg vad det kostar att bygga) till mer eller mindre "lekstugor". Vi har tjatat hål i öronen på husleverantörer tills vi insåg att det enda raka var att göra egna ritningar och bygga i lösvirke. Vi har gett byggare gråa hår med våra specifika både möjliga och omöjliga krav! Vi har drivit underbara Susanne Andersson på Dinesen till vansinne med vår obeslutsamhet gällande bredd och tjocklek på deras fantastiska golv! Vi har utnyttjat kompisfaktorn hos väninnan och byggingenjören Sara (och hennes Johan) till max. Ja alltså denhär listan kan göras lång och jag kanske fortsätter en annan dag, men nu räcker det för idag. Allt detta har alltså lett fram till den febrila aktivitet som nu råder där uppe på Höglandet i Lofsdalen!

 

 

Ha en fin dag och sköt om er och era älskade!

 

 

Kram Helena