Ni får inte missa

 

 

 

Nu har jag suttit här framför datorn i flera timmar och får ingenting gjort.

Jag måste säga att det var länge sedan jag kände mig så otroligt berörd av något. Jag kan liksom bara inte släppa det. Såg ni Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" igår kväll?

 

 

Hur kan vi, eller är det bara jag, som glömt hur det var? Hur kan minnena av det fasansfulla som hände där i början på 80-talet blekna så snabbt? Jag kommer ihåg hur man läste om det i tidningar och i skolan. Hur affischer med kondompropaganda hängde lite var stans och hur känslan av att "det kan hända andra (bara homosexuella) men inte mig" fanns där som en falsk trygghet. Det var innan vi fattade att det var en sjukdom som kunde drabba alla...

 

 

Sedan kom 90-talet och bromsmedicinerna, och fokus flyttades från de homosexuella och Europa till Afrika, Asien och andra ställen där den fattiga befolkningen inte har tillgång till eller råd med bromsmediciner. Miljontals människor har dött, ännu fler barn har blivit föräldralösa och många många människor kommer att dö. Det var nog där någonstans de unga pojkarna, som gestaltas i filmen, tragiska öden glömdes bort.

 

 

 

 

Bild: Aftonbladet

 

 

Det som också slår mig, när jag ser programmet, är hur snabbt vi (eller kanske bara jag igen) glömt under vilka premisser homosexuella levde i Sverige för 20-30 år sedan. Även om det säkert är lång väg kvar till jämställdhet så måste ändå hbt-rörelsens arbete rönt stora framgångar de senaste 20 åren. Och detta utan att man (jag igen) faktiskt reflekterat över detta förrän nu. Det är klart att det ligger massor med hårt hårt arbete bakom det som vi idag tycker är helt naturligt och en självklarhet.

 

 

 

Hur som helst var det ett fantastiskt bra film/serie och jag ser verkligen fram mot nästa avsnitt. Eftersom jag idag ägnat mig åt att läsa det mesta som skrivits om den, har jag förstått att det inför nästa avsnitt är bäst att ladda med näsdukar... Ni måste bara se den, och missade ni gårdagens avsnitt finns den här på SVTs hemsida.

 

 

 

Bild: Nettan Kock

 

 

För övrigt är jag en stor beundrare av Gardell,

 som jag röstar på för Nobelpriset i litteratur nästa år! 

 

 

LOVE