Plötsligt slog det mig, jösses vad jag just nu lär mig nya saker hela dagarna. Jag bara tar in, suger i mig och letar ny kunskap dagarna i ända. Ju mer man vet, desto mer vet man att man inte vet...
No shit!
Arbetet med att träffa hantverkare och ta in offerter pågår för fullt, och ju fler man träffar desto mer lär man sig. Det är bara sååå spännande.
Kolla det stora kassaskåpet som hör till huset!
Lite svart målarfärg på det va'?
M sköter upphandlingen av murare till putsen, men jag som har varit liggande hela långa dagen, har skött en del detektivarbetet kring det idag. Det visade sig förstår ni när murarna började pilla på fasaden, som då rasade i stora sjok, att under den puts som är där idag finns en gammal vacker fasad med tjusiga dekorationer!
Min uppgift har alltså idag varit att via stadsarkivet, länsantikvarien, stadsbyggnadskontoret och länsmuseet, ta reda på så mycket som möjligt om hur huset sett ut från början.
Länsantikvarien hittade ritningar från 1927. En ombyggnad skedde då och arkitekten var ingen mindre än självaste Erik Hahr. My Good, sådant här kan jag grotta ned mig i fullständigt. Den mycket tillmötesgående länsantikvarien Jan Melander berättade målande för mig om hur huset såg ut på ritningarna han hade inscannade framför sig.
Bland annat berättade han om den utbyggnaden som idag är entré. På ritningarna från 1927 var där ett uterum eller en veranda med stora glaspartier. Länsantikvarien var övertygad om att bara vi fick se ritningarna skulle vi genast vilja återställa den delen till ursprungsskick. Jag skall så snart som möjligt ta mig till kommunens arkiv och kika på ritningarna.
Jag tog idag också kontakt med länsstyrelsen för att undersöka möjligheterna att få bidrag för att bevara och renovera "kulturhistoriskt intressant byggnad". Jodå, huset fanns med på deras kartor och listor med den typen av byggnader, så visst hade vi rätt att ansöka om bidrag för det, men...
Där kom den stelbenta svenska mydighetsmentaliteten emellan lite om man så säger. Det var nämligen på följande sätt. Bidraget kan bara sökas 1 ggr per år i september, renoveringsarbetet får inte vara påbörjat vid ansökningens inskickande, sedan var det en handläggningstid på några månader innan man kunde få beslutet. Jag förklarade för tjejen på länsstyrelsen att fasaden är i bedrövligt skick och det är absolut inte aktuellt att vänta med renoveringen till nästa år. Det måste ske så snart det är frostfritt, väntar vi längre kommer huset att skadas ännu mer. Då säger hon bara ungefär såhär -Jaha, det var ju synd, men reglerna är sådana. Vill ni ansöka om bidrag får ni vänta med renoveringen till nästa år!
Kommer aldrig på fråga. Huset skall fixas asap, bidrag eller inte! Egentligen blir jag inte förvånad för det där år sååå typiskt mydigheter i detta land. Ingen fexibilitet what so ever.
Nu skall jag fortsätta ta hand om mig själv och den fruktansvärda migrän som plågat mig sedan typ 15.00 igår eftermiddag.
Kram Helena
6 kommentarer:
Spännande!!
Krya på huvudvärken!
Härligt att huset hamnat hos er som tar er tid att undersöka dess historia!
Kram kram
Det är så fantastiskt kul att följa er resa! Kram
Gud vad spännane. Vad roligt att huset fått såna intresserade ägare! Vansinnigt trist med stelbenta regler. Man kan ju undra över syftet. I princip så riskerar kommunen då att få ett sämre renoverat "kulturhistoriskt intressant hus" för att följa reglerna än ett bättre renoverat med bidrag.
Lycka till hur som helst.
Kram Lena
Hej! Ge dig inte ang bidrag till fasaden, en sån löjlig regel som att det bara går att ansöka i September är ju som gjord för att "rucka på"!!! Är man tillräckligt envis går allt! Lycka Till med Ert fina hus.
Otroligt intressant. Det är nästan för bra för att vara sant. Huset har verkligen hamnat i "rätta händer" Det är som ämnat för er. Vi blir jätteglada för er skull. Kram.
Skicka en kommentar