Tänkvärt

Jag har fått gråa/vita hårstrån i ögonbrynen! Jo då, det är sant, som en himla tomte...

Några dagar innan vi åkte till New York var jag och färgade brynen på en salong och de avvikande stråna var puts väck! Nu har det alltså bara gått typ 2,5 vecka och rackarna är tillbaka, fler än innan också... Alltså har det både sina fördelar och nackdelar att fylla 40. Eller det är åtminstone ett sätt att se på det.

Nåväl, i morse när jag stod där framför spegeln, och tänkte att "fasiken, nu hinner jag inte färga brynen innan jag åker till Grekland, och fy vad tråkigt det är, skall jag behöva gå omkring där nere och tänka på det nu...", kollade jag samtidigt min mail på telefonen (det gäller att vara effektiv), och plötsligt...

Jag hade fått en kommentar här på bloggen, den kom från en av mina allra första läsare, den som följt mig längst tror jag, Milla.

Medan jag satte mig på dass (ursäkta), klickade jag mig vidare till hennes blogg. Efter att jag skrollat ned en bit och fastnat vid en rubrik, förstod jag att hon varit sjuk, riktigt sjuk. Jag fortsatte läsa om hennes resa mellan hopp och förtvivlan och kom till ett stycke som verkligen berörde mig.

Jag vill gärna dela med mig av det till er, det är otroligt kloka och tankeväckande ord.

- Jag har inget hår på huvudet, bara mest fjun. Och sista 3 veckorna har ögonfransar och ögonbryn tyvärr tunnats ur betydligt. Det är jobbigast. Men jag är glad att det ändå är NU i slutet, då det är strax slut på celldöden.

Jag känner mig stark och välmående. Inga jobbiga tankar och ångest, men visst kommer det över en ibland. Jag skäms inte för något, är inte rädd för något känns det som. Tidigare kändes det som att allas liv pinnar på runt mig och mitt står still, men det har ändrat sig. Nu är det nästan tvärtom. Nu tycker jag ibland i mina stunder att många fastnar i det materiella livet som ursäkt att det är "guldkanten" och "vardagslyx", när guldkanten faktiskt är att ha hälsan och att man kan finna sin egen lycka inom sig. Att vänta och åstadkomma saker med tiden är helt ok, att inte vara otålig. Att vara glad för det egna hår man har, att man har egna naglar som man kan fixa själv om man vill, att man inte behöver längre ögonfransar utan man ska vara glad att man har några. Det som vi tar för givet och ändå inte är nöjda med. Är göra det bästa av vad man har är good enough.

Plötsligt kändes inte de där vita stråna i ögonbrynen så viktiga längre. Herre Gud jag har ju ögonbryn i alla fall, och på toppen av alltihopa har jag både hår och ögonfransar också!

Stor kram till dig Milla som delar med dig av dina erfarenheter och dina kloka ord. Du och andra kvinnor som går, eller har gått igenom, det du nu genomlider är vår tids hjältinnor!

Kram