När man plötsligt bara får nog...

.
.

Det svarta köksbordet, som börjar bli slitet och som har lite för många hack i färgen

vid ena kortändan (!), har stått mig upp i halsen en längre tid nu.

Igår kväll vid halv elva tiden var jag ensam hemma och fick helt nog,

Spurtade ut i förrådet och letade rätt på en burk vit målarfärg.

Sedan satte jag igång.

Underarbete och noggran planering har aldrig varit min starka sida,

jag är nog lite mer "tuta och kör".

Oftast blir det bra men ibland blir resultatet därefter.

Denna gång är jag rädd att resultatet blev just

"därefter..."

Jag har en liiiten känsla i maggropen om att det ikväll kommer hem en älskling, som kanske förhoppningsvis säger "men Herre Gud såhär kan vi ju inte ha det..."

Det ena ger liksom det andra,

så nu måste jag åka iväg för att inhandla ett stycke matta och kanske kika på nya stolar.

Såklart får ni se resultatet sedan, men nu måste ni önska mig lycka till!

Kram Helena

.

.

.