Udden idag

.
.

Höll på att skriva godmorgon, eftersom jag tittade på bilden av min morgonruffsiga lilla jäntan på bilden. Det är så vansinnigt mysigt att ligga och dra sig i sängen med henne på mornarna, finns det något gossigare än ens lilla unge i pyjamas och ruffsigt hår?

När vi äntligen tog oss ur sängen mötte oss detta vinterlandskap.

Äntligen säger jag bara, som vi har väntat, hoppas hoppas att det får ligga kvar och gärna bli liiite mer. Men där får man passa sig, ni vet, den som gapar efter mycket...

Inte lika vackert vinterlanskap åt detta håll... För den intresserade kan jag meddela att "grannfejden" inte är över trots att vi fick rätt hos Länstyrelsen. Grannarna har överklagat till Tingsrätten, suck!

To be continued...

Jag vet att jag inte var så bra på att tipsa er om min diet när jag höll på med LCHF för några veckor sedan, trots att jag lovade er att göra det. Jag är helt enkelt inte bra på att fota mat och sådant. Svårt kan jag tycka att få några flottiga ägg, en bit Brié och några tomater med majonäs att se smarriga ut.

 Hur som helst har jag dessutom glömt att berätta om resultatet. Efter 3-4 veckor hade jag gått ned från 69,3 (tror att det var det jag vägde) till 64,9. Alltså 4,4 kg. Jag tyckte att det räckte,

det är liksom min normalvikt.

Nu har jag ätit som vanligt i säkert 4 veckor och i morse när jag ställde mig på vågen stod det 65,1. Ja ända tills jag tog kameran och skulle fota det, då stod det plötsligt 66,2!

Kameran vägde förstås 1,1 kg!

Efter morgonbestyren och efter att jag lämnat Lillan på dagis, drog jag iväg till Erikslundsshoppingcenter för att handla lite förnödenheter. Döm om min förvåning när en gullig bloggläsare kommer fram och berömmer mig något alldeles väldigt! Jag blev jätteglad och började nästan grina, hon var så snäll. Sa de mest rara sakerna om mig. Bland annat sa hon att hon tyckte att jag verkade så snäll. Hum, nu är ju jag part i målet, så att jag har ju lite svårt att bedömma just den biten. Jag funderade på det en stund efter att hon hade gått och sedan slog det mig!

Herre Gud, hon skulle bara ha vetat att de kallade mig för "Häxan på 6:an" när jag jobbade som sjuksköterska på avd 6 på sjukhuset för några år sedan!!!

Till mitt försvar får jag väl säga att jag bara ville ha lite ordning och reda...

Satte på mig en färgglad blus och en Buddaamulett när jag kom hem, tänkte att jag kanske skulle framstå som lite snäll, mjuk och go på det viset!

Tog en nypa luft nere på bryggan nyss, och visst blir allt vackert när den fina vita fluffiga snön lägger sitt täcke över den annars så mörk grå värld vi lever i under vinterhalvåret här i Sverige!

Sköt om er!

.

.

.