.
Tänk om man hade haft en storasyster att använda som häst när man var liten. Själv fick jag nöja mig med att sadla på, och svinga mig upp på ett sådant där elskåp med huvudströmbrytare i,
som finns i villaområden.
Den här hästen var betydligt mindre stel och lösgjord än vad den hästen var...
Outfiten är oklanderlig, blå ridbyxor, jodphurs på fötterna, blå sammetskavaj (från Lucky Ellen) och på huvdet en ridhjälm i rätt storlek.
Annat var det tidigt 80-tal, när det enda jag hade var mammas bilhjälm från 60-talet!
Alltså den är helt obeskrivbar för er som aldrig sett en sådan.
(Tänk killen med rattmuffen i Nöjemasakern)
Det enda som var bra med "elskåpshästen" var att den aldrig tröttnade!
"Storasysterhästar" får skav på knäna, tröttnar, och måste göra sina läxor.
Vilket naturligtvis leder till gråt och tandagnissel ...
Kram
.
.
.
7 kommentarer:
Hihi, det är så härligt när de större syskonen har ro och tid till att leka med sina småsyskon. Kram Jennifer
Hahaha!! Vi hade också elskåpen som hästar när vi var liten... ;-)
Haha. Blir så full i skratt. kommer ihåg precis. Elskåpet som stog utan för mitt föräldra hem. hmm Alla tjejer skulle upp på detta stackars skåp och rida häst. Ett tips!! Mamma skaffa en pall som var lite avlång i modellen. Typ orgel/piano pall. Den blev min alldeles Egna häst. Men filt och hopprep, som din söta dotter har och livlig fantasi kunde jag leka där på i timmar. Kul.
Kram
Vad söt hon är! :)
Känner igen bilhjälmen, min pappa skaffade en sån när han skulle köra till alperna via Autobahn nån gång på 70-talet :)
Kram
Även jag känner igen bilhjälmarna! Vilken härlig blogg du har! Den ska jag följa. Kram, Tina
Åh vilken underbart söt liten ryttarinna!
Vad kul att fler än jag känner igen bilhjälmen. Har dock inget minne av att pappa hade sin på sig, den låg i garaget och samlade damm!!
Ha det gott!
Åsa
Underbart! Själv hade jag altanräcket som häst och min mosters fina förkläde som sadel! Av knytbanden gjorde jag stigbyglar och som hon letade efter sitt förkläde, he he...
Skicka en kommentar